itssuchashame

de senaste veckorna har jag inte varit mig själv. långt ifrån den glada moa. jag har haft gråten i halsen hela dagar, brutit ihop när jag kommit hem. knappt ätit och det enda jag velat göra är att sova. jag har varit ett vrak. allt det här för att jag verkligen inte trivs med vissas närvaro. jag har inte haft ork till nånting. har liksom bara stängt av allt.

j har ju självklart påverkats av det, och det har gjort att jag fått sånna skuldkänslor, men ändå inte orkat tagit tag i det. jag har försökt vara glad, även fast jag egentligen inte alls kunnat vara det. det är inte alltid så lätt att dra på ett leende när man inte alls vill det.

jag älskar min prins så oerhört mycket, så jag måste rycka upp mig, för våran skull. han har varit världens underbaraste människa som stöttat och hållit om mig när det varit som värst. jag har aldrig träffat någon som honom förr, han är liksom ljuset för mig. det är på grund utav honom som jag fortfarande gått upp på morgnarna. livet blir bättre, och med honom vid min sida så är jag övertygad om att allt kommer bli bra igen och jag kommer vara världens lyckligaste med världens finaste. han är mitt lyckopiller, min drog. all kärlek till dig min prins! ❤

jag älskar dig johan ❤❤❤