Our hearts sing less than we wanted.

att en del personer lyckas få mig så chockad. jag är chockad, och glad. mest chockad. men också väldigt glad. varför behöver vi egentligen inte gå in på för det är inte så viktigt för er. 

ligger just nu i soffan, i fosterställning, med vetekudden på magen och dricker tranbärsjuice. ni vet precis vart det här är påväg redan eller hur? urinvägsinfektion. alltid lika roligt. *låter-er-anteckna-detta-i-era-intresse-block* tänkte förflytta mig in till duschen om en stund och lägga mig där på golvet med varmt vatten på magen. kanske hjälper det, kanske inte. så drygt. märkte av det lite grann igår, men tänkte inte så mycket på det. men imorse när jag vaknade var det hemskt. som tur är har jag så snälla föräldrar så de kom hit med två förpackningar tranbärsjuice. nånting jag tycker är så jobbigt att dricka, eftersom det är så avskyvärt. men det hjälper, så jag får genomlida det med ett halvt tillgjort leende på läpparna. 

ska diska och städa upp helt ordentligt här hemma idag är det tänkt. det är så fruktansvärt äckligt så det är ju inte sant åt det. länge sen nu sen jag storstädade ordentligt. och så tänkte jag även gå och kika om det finns någon tvättid typ imorgon så jag får undan lite grejer. hääärlig lördag!

imorgon åker mamma och pappa till italien också. de kommer vara bort ända till tisdagnatt, inte veckan som kommer nu, utan veckan efter. kommer dröja aslång tid innan man får träffa folk igen. alla är borta just nu. foreveralone* typ. haha. näe. nu ska jag försöka göra nånting åt mitt liv. och min lägenhet. peace out! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0