It makes it so hard not to cry.
första natten ensam sen jag lämnade bort prinsessan. har inte hunnit tagit in det än, men nu, nu när jag ligger här själv i sängen - med tavlan med mig och donna framför mig, då börjar jag inse. jag kommer aldrig mer får se eller träffa min livskamrat.
allting känns lite som åt helvete, ingen ordning på nånting, ingen ordning på mig. jag vet inte ens vad jag ville få sagt med det här. det är jobbigare än de flesta kanske tror att lämna bort något man älskar, ens kompis som bara försvinner. många av er förstår nog inte hur det egentligen känns, medan några av er andra förstår precis.
första natten alltså - med alldeles för många tankar och alldeles för lite trötta ögon. godnatt*
Kommentarer
Trackback