För första gången står jag på mina egna ben.

jag måste då säga, jag älskar den! mer än så kommer jag inte säga. har dock ångest. men jag älskar den! den är min också så fort jag säger NU, typ. kan ni tänka er?! oh fucking jesus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0