itssuchashame

day eleven - mina syskon.

jag har bara ett syskon - min storebror. david heter han, två år äldre än mig. honom älskar jag mer än nånting annat. man skulle kunna säga att han är hela min värld. när vi var små hängde jag ganska ofta på han och hans kompisar och gjorde det de gjorde. vi lekte med varandra jämt. när vi kom upp lite grann i åldrarna började vi såklart bråka mer och mer. äkta syskonkärlek kallar jag det. vi kom inte överens ett dugg, utan vi slogs så fort vi kom för nära varandra. nu när vi har blivit ännu lite äldre så är vi som syskon ska vara. vi finns för varandra när det behövs, även fast vi kanske inte säger det till varandra, så vet man ändå. självklart blir vi väl ovänner lite då och då fortfarande, men så får det vara. och nu när vi slåss så gör vi det med kärlek. haha, ja vi slåss fortfarande. men det är inte lika dramatiskt som när vi var mindre. utan nu är det bara ett knytnävesslag på armen sen är det bra.  

jag tror att han spelar en ganska stor roll över den jag är som person idag. jag skulle inte klara en dag utan honom. som jag sa; han är hela min värld. det är väl här kärleken kommer in som jag känner till en specifik person. dock är det ju inte sån kärlek, men ni förstår vart jag vill komma med det här.

och är det någon som säger nånting dumt om honom, till mig - då hugger jag tillbaka på den personen. man kan säga vad man vill, men prata aldrig illa om min bror, inte till mig. jag är aldrig snäll tillbaka om det är så. långt ifrån snäll.

han är ju helt klart den bästa storebror man kan ha. så säger alla, men det är väl en viss speciell kontakt man har med sina bröder. ♥