On the way to the bar.
tankar är inte min starka sida. de ska alltid komma upp mitt från ingestans, och sen är det kört. sitter och tänker på verkligen allt mellan himmel och jord. det är sjukt. vissa grejer som jag tänker på stör jag mig inte ens på, men sen har vi ju de där tankarna som förstör allting. och varför ska det alltid vara samma saker, och samma personer man tänker på? varför inte lite variation? det kan ju aldrig skada. men tydligen. så är det helt sjukt hur mycket man kan sakna en person, även fast man inte ens vill det. och sitta och titta på bilder är ju värst av allt. tror jag ska ta bort alla sånna bilder från datorn. blir bara så jävla konstig av att titta på de. inte värt att ha kvar.
jag hatar det verkligen. och när man kommer på sig själv vad man tänker, då är det nästan som värst. när man försöker tänka på annat, men det går verkligen inte. och varför ska vissa vara så speciella att de fastnar såhär mycket i skallen, när de inte ens är värd det? det är bara sjukt. hela tankesystemet är sjukt. och varför var just en person tvungen att komma in i mitt liv igen när jag precis slutat tänkt på allting? näe, fyfan. om vissa bara kunde låta en vara, men det vill man ju egentligen inte heller. det är både och. både bra och dåligt, och jag kan endast tänka på de bra sakerna istället för de dåliga som jag kanske borde? men det går verkligen inte.
näe. som jag sa; tankar är inte min starka sida. skulle vilja bli av med de. eller åtminstone få svar på allting.
