One blow from caving in.

då var den här dagen slut nu också då alltså. den har gått fort ändå tycker jag. swisch så var klockan 8 och det var dags att skämmas igen. det är så många som klagar hit och dit över att linda bengtzing gick vidare till final. men om man tänker efter, om man nu ska analysera melodifestivalen, så var hennes låt en sån som ska vara med där. för det första var den svensk, och för det andra var den "trall-vänlig". alltså som det ska vara. men nog om det nu. 

det har varit en fruktansvärd skön lördag måste jag säga. lite ärenden mitt på dagen, kom hem, chilla, kika film och åt god mat. tror seriöst att jag ätit på tok för mycket chips och dip idag också. men hur gott är inte det då? och så fick det bli en liten öl till det. går ju liksom inte att tacka nej till heller. 

sitter i alla fall och väntar på att mamma ska komma hem. hon borde ju vara hemma vilken sekund som helst nästan. tänkte vara snäll och hålla mig vaken när hon kommer så slipper hon komma hem till ett sovande hus. inte så roligt. men vi får väl se. mina ögon börjar bli tyngre och tyngre. + att jag ska upp satans tidigt imorgonbitti. bra kombination? nej. aja. 



All those days, watching from the window. All those years, outside looking in. All that time, never even knowing, just how blind I've been. Now I'm here, blinking in the starlight. Now I'm here, suddenly I see. Standing here, it's oh so clear. I'm where I'm meant to be. And at last, I see the light. And it's like the fog has lifted. And at last, I see the light. And it's like the sky is new. And it's varm and real and bright. And the world has somehow shifted. All at once, everything looks different. Now that I see you.  


 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0