itssuchashame

jag har inte kunnat sluta hoppats, även fast jag borde gjort det för länge sen. jag förstod att det skulle bli såhär, eller jag borde förstått i alla fall. nu sitter jag här och bara har mig själv att skylla.

jag har sån ångest inför morgondagen, och även dagen därpå. önskar att jag kunde gräva ner mig, försvinna bara. känner gråten i halsen var och varannan sekund. allting känns bara så jävla fel, inte bara det som händer imorgon, utan allt som pågått i snart sex månader. ångrar det inte, men jag borde fått upp ögonen tidigare ..