Walt disney.
det är ganska fantastiskt det där med disneyfilmer. jag är så fascinerad av de. det är ganska sjukt egentligen kan man ju tycka. på teven visas just nu pocahontas. en mycket fin film måste jag säga. tycker också att det är ganska fascinerande att de kommit på att använda den berömda klippan i både lejonkungen och pocahontas. klyftigt. det är som en enda stor kärlekssaga det här med disney. man blir liksom lycklig av att se på dem.
kommer ni ihåg när man var liten? när man kunde spendera timmar framför teven. sätta i ett videoband i vhs:en, kolla på filmen, och sedan spola tillbaka för att kunna kolla på den igen? om och om igen. jag kunde ägna flera timmar åt att kolla på disneyfilmer som liten. mina favoriter vad; pocahontas, robin hood, lejonkungen och snövit. jag kommer också ihåg att jag var alldeles för rädd för att kolla på skönheten och odjuret. och likaså snövit, men den kunde jag ändå kolla på eftersom jag tyckte om den.
det är liksom nostalgi över det hela. känner mig som ett litet barn varje gång jag kollar på de här filmerna. jag gråter lika mycket till lejonkungen nu som då, när mofasa blir nerknuffad bland hjorten av gnuer, när scar säger att det var simba som dödade honom. usch. ja. jag får fortfarande ont i magen av det.
och har ni tänkt på en sak? i alla disneyfilmer, är det alltid en god och en ond. i verkligen varenda film är det så. antar att det är för att det ska bli mer spännande för barnen. men också har de alltid några pajaser med de onda för att inte skrämma de små liven alltför mycket. tycker det är smart uträknat faktiskt.
men som jag sa. man blir lycklig av disney. när jag får barn, då ska inte barnen få kolla på nånting annat än disney. och inte de där nya filmerna, utan de gamla. filmerna som jag såg när jag var liten. egentligen så var alla barnprogram bättre förr, när jag var liten. nu är det så mycket animerat så man vill ju spy på det. tecknat ska det vara. och inte tala om julkalendern förr i tiden. pelle svanslös, mysteriet på greveholm och karusellerna som sover (hette det så?). aa, allt var bara bättre förr. bara så ni vet.
kommer ni ihåg när man var liten? när man kunde spendera timmar framför teven. sätta i ett videoband i vhs:en, kolla på filmen, och sedan spola tillbaka för att kunna kolla på den igen? om och om igen. jag kunde ägna flera timmar åt att kolla på disneyfilmer som liten. mina favoriter vad; pocahontas, robin hood, lejonkungen och snövit. jag kommer också ihåg att jag var alldeles för rädd för att kolla på skönheten och odjuret. och likaså snövit, men den kunde jag ändå kolla på eftersom jag tyckte om den.
det är liksom nostalgi över det hela. känner mig som ett litet barn varje gång jag kollar på de här filmerna. jag gråter lika mycket till lejonkungen nu som då, när mofasa blir nerknuffad bland hjorten av gnuer, när scar säger att det var simba som dödade honom. usch. ja. jag får fortfarande ont i magen av det.
och har ni tänkt på en sak? i alla disneyfilmer, är det alltid en god och en ond. i verkligen varenda film är det så. antar att det är för att det ska bli mer spännande för barnen. men också har de alltid några pajaser med de onda för att inte skrämma de små liven alltför mycket. tycker det är smart uträknat faktiskt.
men som jag sa. man blir lycklig av disney. när jag får barn, då ska inte barnen få kolla på nånting annat än disney. och inte de där nya filmerna, utan de gamla. filmerna som jag såg när jag var liten. egentligen så var alla barnprogram bättre förr, när jag var liten. nu är det så mycket animerat så man vill ju spy på det. tecknat ska det vara. och inte tala om julkalendern förr i tiden. pelle svanslös, mysteriet på greveholm och karusellerna som sover (hette det så?). aa, allt var bara bättre förr. bara så ni vet.
Kommentarer
Trackback
