itssuchashame

det kommer liksom upp i huvudet på mig jämt, oavsett vad jag gör för att inte tänka på det. alla tankar leder till den enda tanken. jag försöker ständigt ljuga för mig själv, och säger till mig själv att det som hänt inte är någon big deal. men det är det, egentligen. det gör liksom ont på nåt sätt som jag inte kan förklara. jag har under så lång tid byggt upp en försvarsmekanism, som för tillfället är totalt ur funktion och som kommer ta så lång tid att laga igen. det tär på mina krafter. även när jag sover tänker jag på det. jag vaknar mitt i nätterna och hoppas på ett sms som kommer få mig att somna om och drömma så bra som aldrig förr. men varje gång jag vaknar är det ingenting nytt som hänt. hur kunde jag fastna så lätt? hur kunde jag inte se att allting bara var ett spel? och hur kunde jag tillåta mig själv att ha sönder det enda försvaret jag hade? jag vet inte om det här är ett normalt beteende, det känns inte så i alla fall. men på ett sätt känner jag mig ändå hel i kroppen när jag tänker på det. tänker på hur det var. tänker på hur det är nu. och tänker på hur det kunde blivit. jag säger till mig själv och andra att jag mår dåligt över det om jag ska behöva prata om det, men även där ljuger jag för mig själv. jag mår så otroligt mycket bättre när jag får prata om det och tänka på det. det ger mig liksom en anledning till att tänka på det. det är ett mysterium, och jag lever på en enda stor gåta just nu. det är som en drog som jag inte kan sluta med helt enkelt, det är en komplikation, men med alla droger tillkommer även komplikationer. 

jag ska väl alldeles snart ta mig ut på en promenad tänkte jag. komma ut, tänka och inte tänka. är så jävla trött så det är ju helt sjukt. tror det har blivit nåt fel med mig, helt seriöst! förr efter att jag käkat kunde jag jämt lägga mig i soffan och sova en minut eller två, men inte nu?! jag är liksom trött i ögonen men inte i huvudet, så jag ligger klarvaken i alla fall fastän jag gosat ner mig totalt i soffan med filt och kuddar, till och med släkt taklampan för att göra det lättare att sova. men näe. jag saknar mina små vilostunder efter en måltid. jag tror ju knappast att det beror på att jag börjat träna, så jag undrar vad detta plötsliga beteende kan bero på? någon som har något tips? jag är helt confused just nu. haha. låter som att jorden är påväg att gå under, och så är det också. nästan i alla fall. rest in peace pn! haha, näe. nu ska jag nog ta mig ut i kylan en stund. annars kommer jag antagligen aldrig komma ut om jag drar ut på det. 

so long suckers!