itssuchashame

men jag kan verkligen inte. det är liksom nånting som håller mig vaken, och jag kan inte sätta fingret på vad det är riktigt. det känns som ångest, men jag tror inte att det är det ändå. det är nånting annat. och om det nu skulle vara ångest, vad är det då jag ångrar så mycket som gör att jag inte kan sova? jag ångrar ju ingenting? alla beslut jag tagit och allt jag gjort den senaste tiden, har inte inneburit följderna av ångest. nej, det måste vara nånting annat. det är inte det att jag tänker for mycket heller, utan det är mest bara tomt. tomma tankar som snabbt suddas ut. eller betyder det att jag tänker för mycket? det är dubbelmoral på gång här hemma. och frågan är ju om det är bra. kanske är det för att jag saknar tryggheten som jag gärna inte erkänner för varken mig själv eller för andra. men där har ni det. jag saknar faktiskt tryggheten. ingen speciell person, utan tryggheten. och är det då det jag har ångest över? men så kan det ju heller inte vara, eller? det här är inte bra för mig, eller någon annan. näe, jag borde egentligen sova så himla hårt istället för det här.

och till er som säger att ni mår bäst av att vara själva; jag vet att ni också saknar tryggheten. alla vet det.